När Freddie Roth spelade allsvensk fotboll led han av svår ångest inför nästan varje match. Han ville helst av allt vara någon annanstans och ville ibland springa tillbaka in i omklädningsrummet. – Jag hade en flyktkänsla istället för en kampkänsla, säger Freddie Roth. Nu motiverar han skolelever, utbildar i mental träning och kommer att föreläsa på Kungsbackas skolor om psykisk ohälsa.

Vi träffas på en av de vackraste platserna i Kungsbacka kommun – Löftadalens folkhögskola i Åsa. Det gör så klart sitt till att solen skiner. Havet glittrar blått och ligger majestätiskt nedanför våra fötter. Fiskmåsarna lever rövarliv och Freddie Roth kommer något försenad till mötesplatsen med händerna fulla. En portfölj, nycklar, papper och en kopp kaffe.

– Jag höll precis en föreläsning och den drog över tiden. Det är inte vanligt, men det är ett gott betyg, säger Freddie Roth.

Du är mental tränare på folkhögskolan?

– Egentligen inte. Jag jobbar i ett deltagarstödsteam. Vi kallar inte de som studerar här för elever utan för deltagare, det är mer inkluderande. Jag är med mycket på lektionerna och är en länk mellan deltagare och lärare. I detta jobbar jag som mental tränare. De får komma till mig och ha enskilda samtal. Jag är egentligen anställd som fritidsledare, men har vidareutbildat mig.

Mental träning behövs?

– Ja, absolut. Speciellt inom skolans värld. Tidigare har det varit knutet till idrott, men det är verkligen applicerbart på skolan. Du ska gå igenom en utbildning, du har tester och måste fungera mentalt. Hur ska jag få skoltiden att bli så bra som möjligt?

Vilka är de största problemen du stöter på här?

– Oklara mål. Att man inte vågar sätta utmanande mål eftersom man har misslyckats så många gånger innan. Då sänker man ribban och man vågar inte helt enkelt. Det andra är att man ska må och fungera så bra som möjligt. Många som går här har inte gått igenom gymnasiet, kanske inte ens grundskolan. Det har inte passat dem och de har dåliga erfarenheter av skolan.

Detta är lite andra chansen för eleverna?

– Det kan man säga. Du läser in gymnasiekompetensen antingen här eller på Komvux. Jag gillar folkhögskola som utbildningsform, det är kanon.

På vilket sätt?

– Den är deltagarstyrd och är väldigt anpassningsbar. Det är mer flexibelt här än i den vanliga skolan eller, ännu värre, universitetet. Här är du mycket mer delaktig i det du gör. Så här skulle skolan vara även i övrigt. Det ställs oerhört mycket krav och det passar långt ifrån alla.

Det sägs att skolungdomar blir allt mer stressade. Stämmer det?

– Det är den upplevelsen vi alla har. Skolan är uppbyggd efter den norm vi har skapat. Vi människor lär oss på ett speciellt sätt, visuellt från en tavla. Men det finns folk med andra sinnen som utesluts, du tappar kanske 25 procent. Men skolvärlden är uppbyggd så att den ska passa tillräckligt många, men inte alla.

Du har nu släppt ett antal ljudfiler om mental träning?

– Jag har släppt tolv stycken totalt, de sista fyra häromdagen. Egentligen ville jag använda det som mental träning åt målvakter. Först funderade jag på vem som skulle läsa in ljudfilerna, men så pratade jag med en som gjort samma sak och hon sa ”Det kan väl du göra själv?” Det hade aldrig slagit mig, men jag frågade han som spelade in och bad honom vara brutalt ärlig mot mig, men han menade att det fungerade bra.

Vad handlar ljudfilerna om?

– De första handlar om mental grundträning. Där lär du dig att slappna av och släppa grundspänningen. Sedan handlar det om målinriktad mental träning. Det blir en gradvis förändring av ditt beteende. Ljudfilerna är ett genialt sätt att matas med saker du behöver, 15 minuter som du ligger och lyssnar på. Ljudfilerna är en liten bit av den mentala träningen.

Detta behövs i dagens samhälle?

– Ja, mer än någonsin skulle jag säga. När jag började med detta tänkte jag ”detta finns ju redan”. (Lars-Eric) Uneståhl är ju fadern till all mental träning. Det jag gör är i princip samma sak och jag är förvånad över att inte fler har gjort det. Jag har en del talfel som jag stör mig på själv, men studiomannen ville till och med ha mig till fler uppdrag. Det här blir en nystart för den mentala träningen. Vi slänger oss med en del märkliga uttryck, ”mindset” till exempel. Vad fasen är det? Sånt försöker jag förklara.

Men det är inte bara deltagare på skolan du tränar?

– Nej, jag har även andra klienter. Det är folk från alla samhällsklasser. En del är vanliga Svenssons och än så länge har jag faktiskt inte arbetat med idrotten.

Du var målvakt, framförallt i Örgryte?

– Ja, det är väl lite av min identitet. Jag gjorde ungefär 80 allsvenska matcher. När jag kom till Öis var jag reserv bakom Bengan Andersson. När han blev proffs fick jag debutera, som 26-åring. Då var jag inte i min bästa form. Jag var dessvärre som bäst när Bengan var som bäst.

På din hemsida skriver du att du hade behövt mental träning?

– Jag var förberedd på alla sätt och vis, men inte mentalt.

Hur då?

– Jag hade en enorm prestationsångest. Det var inte roligt att gå ut och spela matcher. Det är ju det som ska vara det roliga. Jag älskade ju fotboll och att stå i mål, men hela situationen var så jobbig för mig. Jag ville bara fly därifrån. Vid ett tillfälle försökte jag vända om. Vi stod i spelargången på Råsunda, min sjätte allsvenska match, den spelades mot AIK. Jag stod där med Magnus Hedman, Krister Nordin och Johan Mjällby och jag tyckte att de hånlog mot mig. Det gjorde de inte så klart. Jag vände mig och tänkte skita i det och gå in till omklädningsrummet, men jag hade ju nio spelare bakom mig. Jag fick faktiskt pris som ”Matchens lirare” i den matchen.

Fick du hjälp mentalt?

– På den tiden fanns inte så mycket. Uneståhl hade avslappningsövningar, men jag ville veta vad nästa steg var. Jag fick söka en del själv, men då väcktes mitt intresse för mental träning. Jag fick en del verktyg och mot slutet blev det lite bättre för min del.

Du ska ut och prata på skolor i Kungsbacka?

– Ja, jag ska göra det tillsammans med en ishockeyspelare med samma erfarenhet som mig. Vi ska prata om psykisk ohälsa bland ungdomar. Det är ett väldigt viktigt arbete som vi måste jobba mer med.

Tobias Sandblom

0300-68 18 61

tobias.sandblom@kungsbackaposten.se

Har två söner

Namn: Freddie Roth.

Ålder: 48.

Yrke: Mental tränare.

Bor: Hålabäck, Kungsbacka.

Familj: Barnen Max, 8 och Robin, 7.

Intressen: Musik, resor, människor/beteenden, träning.

Senast lästa bok: Tips från coachen ”Jag är medförfattare”.

Senast sedda film/serie: After life med Ricky Gervais.

error
Social media & sharing icons powered by UltimatelySocial